Blöt Sverigecup i Linköping

Linköping Efter det extremt varma och underbara vädret vid MKR-finalen i Linköping, var det som vanligt 14 dagar senare, när Sverigecupen, Rotax Max Challenge och Cambio Cup ”gick” i mål. Svinkallt på grund av hård blåst och dessutom regn hela lördagseftermiddagen och halva söndagen. Enbart lördagens tidskörning och de sista söndagsfinalerna kunde köras på slicks.

Under lördagen avhandlades de båda Rotaxklasserna, KZ 2 och Micro. Det blev en extra lång dag, eftersom alla utom Micro körde två finaler. Dessutom var det dubbla grupper i båda Rotaxklasserna, men tack och lov hoppade man över B-finaler, i annat fall hade man nog fått montera lyse på kartarna. Sista loppet gick nämligen inte i mål förrän 18.15.

Rotax Max

Precis som i Västerås förra veckan stod redan klare Max-mästaren Linus Lindgren bredvid banan när Rotax Max drog igång – han skulle ju hämta ut sitt förstapris vid den efterföljande banketten. Annars var förare som David Agerstig, John Friberg, Viktor Öberg och Philip Forsman med igen, medan de tidigare hårdkämpande Felix Fröjd och Philip Månsson stannade hemma. Robin Hansson avstod också, men hans lillebror Alexander körde i Junior 60.

För ett par år sedan berättade den numera i racingens JTCC tävlande Jesper Wernersson att ”hans” stall Tonykart gjorde chassin för varmt klimat. Det var ju allt annat än varmt på Sviestadsbanan och man hittade bästa Tonykart, körd av Jonatan Morin, först på sjätte plats under tidskörningen. Det var mest Birel och Energy, som toppade genom Philip Forsman, John Friberg (Intrepid), Freddie Carlsson, Fredrik Ulvesand och David Agerstig. Samtliga körde i den andra gruppen, så första gruppens vinnare Elliot Shreiner var med sin Birel bara tia totalt, något som fick pappa Shreiner att gå i taket och vilja ha saxade heat. Nu blev det inte så, utan Philip och John blev mastrar för varsin kvalgrupp.

Medan Forsman lätt tog hand om ledningen i första Max-heatet, så upptäckte mastertvåan Freddie Carlsson att fästet på utsidan av den våta banan var obefintligt. Freddie for rakt ut i sandfållan och där blev han kvar.

Från sin tredje startruta kunde Agerstig haka på Forsman och de gjorde sedan ett odramatiskt race till mållinjen. Masterfyran Jonas Källström tog det lugnare än Carlsson i starten och följde Forsman-Agerstig in som god trea, medan masternian Jonas Fors i en Tonykart avancerade fram till fjärdeplatsen före masterelvan Sandra Andersson. Dessa båda tillsammans med Ludvig Morin hade en jättefight. Sandra var före båda grabbarna en lång stund och låg alltså fyra tills båda körde om henne. Men på sista varvet blev Ludvigs Tonykart snuvad på femteplatsen av Sandras Energy.

Otursgubbe var hjälten från Västerås, Erik Berggren. Hans Tonykart ville inte ens starta, när det var dags för tidskörning, så han ställde upp sist, gjorde ett antal passeringar innan han också hamnade i sandfållan efter start- och målrakan. Erik lyckades dock fortsätta, men var snudd på varvad vid målgången.

I det andra heatet fick Philip Forsman inte behålla ledningen en lång stund, för Agerstig pep snart förbi och vem skulle väl komma farande från kön om inte Freddie Carlsson. Han körde om samtliga konkurrenter utom Agerstig. Tydligen räckte det med att byta till den mjukare bakaxeln, precis som man gjorde i Kalmar i somras.
Philip fick således hålla tillgodo med tredjeplatsen och vem blev fyra om inte Sandra Andersson. Hon ”skyllde” dock sin framgång på att brorsan Micke redan ifjol ställt in karten perfekt samt att pappa Anders är en mästare på att skruva med kartar. Nu körde hon lätt om både Fors och Källström, medan Ludvig Morin efter att ha legat sjua under större delen av loppet dök till tolfte och sista plats i mål. Erik Berggren tog sig in som nia, medan både Niklas Björklund och Simon A-Ö blev stående.

I den andra gruppen lekte John Friberg hem segern i den första kvalomgången. Jonatan Morin var tvåa en stund men störtdök i listan efter någon händelse. Han blev till slut nia. Åt andra hållet gick det för Viktor Öberg. Han startade från sjunde rutan men tog sig upp till andraplatsen i mål. Mastertvåan Fredrik Ulvesand hade svårt att hänga med och rasade bakåt till sjunde plats. Paret från det tredje startledet, Elliot Shreiner och Jesper Forsbom, följdes dock åt fram till tredje och fjärde plats med den liksom Ulvesand från Yamaha avhoppade Fredd Eriksson femma. Illa gick det emellertid för Mikaela Åhlin och hennes Tonykart. Det blev en tidig naturvisit och sedan bara 13:e och sista plats i mål.

I det andra heatet fick Friberg bekänna färg, då Öberg pressade honom hela vägen utan att kunna ta sig förbi. Forsbom tog en snygg tredjeplats före Fredd Eriksson med Niklas Wimmerstedt på femte plats strax före Jonatan Morin och Shreiner.

Sedan var det dags för den första finalen. Friberg var master med Agerstig bredvid. Öberg och Forsman startade från andra ledet med Forsbom och Källström i det tredje.

Agerstig var fräck nog att dyka förbi Friberg efter ett par svängar, men strax efter tog John tillbaka ledningen och behöll den trots Davids alla ansträngningar att ta sig förbi. David fick sedan inrikta sig på att stävja Viktor Öbergs attacker, något som han lyckades med. Forsman låg trea en kort stund men sedan Öberg och Forsbom smitit förbi, fick Philip inrikta sig på att ta tillbaka fjärdeplatsen från Källström, något som Philip lyckades med. Från 14:e rutan körde Freddie Carlsson lugnt upp sig till sjätte plats, ett stycke bakom Forsbom. Ännu längre bak startade Sodi-föraren Simon A-Ö. Han hade bra flyt och avancerade ända fram till sjunde plats i mål. Sedan följde bästa Tonykart med Erik Berggren bakom ratten. Niklas Björklund och Fredrik Ulvesand kompletterade tiotoppen. Bröderna Morin blev 11:a (Ludvig) och 18:e (Jonatan), medan Sandra Andersson, som startade från sjunde rutan, fastnade i huvudklungan och kom i mål på en blygsammare 13:e plats. Trots det var hon klart bästa tjej med de övriga från 19:e och neråt bland de 30 ekipagen.

Först klockan 18.00 var det dags för den stora Max-finalen. Den här gången släppte John Friberg ingen inpå sig, utan han tog sin fjärde seger för dagen utan att se det minsta besvärad ut i blötvädret.

David Agerstig var tvåa hela vägen men fick åter problem med Viktor Öberg, sedan Viktor först vunnit en duell om tredjeplatsen med Philip Forsman. Viktor lyckades dock inte ta sig om David.

Efter avåkningen i första heatet var hela familjen Carlsson inne på att ta dagen som ren träning. Det verkade vara rätt inställning, för Freddie körde lugnt och sansat och blev nu femma, medan Niklas Björklund klättrade upp några fler platser till sjätteplatsen före Simon A-Ö och Forsbom. Även Sandra Andersson undvek trubbel och avancerade fram till niondeplatsen följd av Tonykart-kvintetten Niklas Wimmerstedt, Ludvig Morin, Erik Berggren, Jonatan Morin samt Sebastian Norberg.

Slutplaceringarna i serien blev nu så att Linus Lindgren följdes av David Agerstig och John Friberg på prispallen.

Äntligen serieseger för Fredrik Carsting

Lördagens tidskörning hann precis avslutas innan de första regndropparna föll och i Rotax Junior var det ingen större skillnad mellan grupperna. Första gruppens Victor Bouvengs Tonykart och Joakim Darboms Sodi var snabbast, medan andra gruppens segrare Emil Bäck i en Sodi var trea. Grupptvåan här, Jonathan ”Tan-Tan” Johansson var sjua med sin PDB-Daytona. Segeraspiranten Fredrik Carsting var fjärde man med sin CRG. I gänget fanns åter Paul Blomqvist från Nya Zeeland. Den här gången kunde han inte låna Nico Ahlins kart, som det var tänkt, eftersom Nico själv skulle köra karten i KZ 2 samma dag, så istället upplät Adam Holmer sin Sodi. Paul tackade genom att sätta den elfte bästa tiden bland de 32 startande.

Alexander Jönson hade teoretiska möjligheter till slutseger, men hans odds störtdök då han snurrade vid inbromsningen till första kurvan i första heatet. Inte nog med det, Alex blev dessutom diskad efter målgång för att han hade stött till ”Tan-Tan”.

Det blev nu äntligen lite framgång för Tonykart tack vare Victor Bouveng, som ledde från start till mål utan att vara hotad någon gång. Det vill säga, mastertrean Jesper Zackrisson höll sig framme i början av det första varvet, men han upptäckte omgående att han hade alldeles för lite luft i däcken. Fästet var så dåligt att han föll som en sten genom fältet till en slutlig 12:e plats, d v s näst sist.

Mastertvåan Emil Bäck hakade snart på Bouveng och höll sig kvar på andraplatsen. Efter en mästerlig uppkörning från tionde startrutan gick Andreas Bäckmans Birel in som trea. Andreas är ju från Luleå, så vädret var nog inget bekymmer för hans del. Stig Blomqvists ättelägg Paul startade som sexa och kom i mål som en godkänd fyra. Femma efter start långt bak (bara 16:e tid i gruppen) blev Robert Svensson i en Mac-Minarelli. ”Tan-Tan” repade sig efter krocken och gick in som sexa.

Det andra heatet blev intressant. ”Tan-Tan” var nämligen revanschsugen, så efter att ha startat som sexa körde han om allihop och vann. Bouveng fick även ge sig för Wäxjö-debutanten Hannes Nilsson, mest känd som toppåkare i Junior 60, som nu tog sin Tonykart till andraplatsen. Blomqvist tog en ny fjärdeplats före Zackrisson och Svensson. Bäckman blev nia, medan Jönson verkade knäckt och cirkulerade runt i kön mot 14:e plats. Däremot försvann Emil Bäck efter åtta av tio varv.

I den andra gruppens första heat ledde mastern Joakim Darbom i ett par varv, innan mastertvåan Fredrik Carsting tog över. Fredrik brukar ju alltid klaga på att han är för tung. I blötväder brukar detta inte vara någon nackdel. Och mycket riktigt, Fredrik körde nu ifrån hela gänget men hotades på slutrundorna av mastertian (!) Simon Bergewings Gillard. Simon var alltså bara 20:e man totalt på den torra tidskörningen men trivdes uppenbarligen alldeles förträffligt i blötan.

Oscar Hillström klarade också av att köra om Joakim Darbom, så Oscar blev trea, Joakim fyra och Oskar Andersson femma (efter att ha startat som trea). Calle Askemar startade sexa och kom i mål som sexa.

I det andra racet fick Carsting oväntad ”hjälp” då både Bergewing och Darbom redan på första varvet åkte av i utgången av den tvära vänsterkurvan. De kunde fortsätta men blev rejält försenade. Darbom bröt så småningom, men Bergewing flög fram och så sent som på sista varvet lyckades han plocka ett antal placeringar så att han trots missen slutade fyra.

Carsting fick alltså en behaglig resa mot målflaggan. Bakom fightades Oskar Andersson med Albin Lundin. Efter att ha skiftat ett par gånger, var det Andersson som kom i mål som tvåa. På femte plats efter Bergewing följde klassens bästa tjej, Ebba Grandin. Hon körde om mängder av konkurrenter och blev själv endast passerad av Bergewing.

Carsting och Bouveng ställde upp i första startledet, när det var dags för dagens första Junior-final. ”Tan-Tan” klarade av att starta trea med Bergewing fyra. Medan Carsting tog täten, började ”Tan-Tan”, Bergewing och Bouveng fightas så hårt att de hela tiden tappade mark till Fredrik. I mål var han dryga fem sekunder före trion.

Även om det var tight, så höll ”Tan-Tan” hela tiden andraplatsen, medan de andra växlade. Det blev till slut Bergewing som snodde tredjeplatsen 0,7 sekunder före Bouveng. Men Paul Blomqvist tjänade också på att de andra fightades, så engelsktalande Paul gick in som femma, endast 0,8 sekunder efter Bouveng. Andersson, Askemar, Lundin och Grandin följde närmast. Zackrisson avslutade tiotoppen.

Årets (årtiondets?) största krasch inträffade redan på första varvet i den tvära vänsterkurvan i den andra finalen. Det var säkert minst 15 förare inblandade och banan såg mest ut som en bilkyrkogård. Många hade hakat i varandra och lösa delar låg spridda, så den efterföljande rödflaggningen var absolut rätt. Eftersom reparationer var otillåtna tvingades hela tolv förare avstå start. Bland offren för andra helgen i rad fanns Victor Bouveng plus förare som ”Tan-Tan” Johansson, Joakim Darbom, Hannes Nilsson och Oscar Hillström.

Hade Carsting dragits med, så hade det inte spelat någon roll. Efter segern i första finalen var hans totalseger i klassen redan klar. I ösregn kunde han nu fira detta med att köra hem det sista racet med 3,5 sekunders marginal till Bergewing. Sedan blev det ett ännu större hopp till Albin Lundin i en Rosso-Corsa, medan Calle Askemar på ett tidigt stadium snuvade Paul Blomqvist på fjärdeplatsen. Zackrisson, Bäck och Jönson tog platserna närmast. Bästa tjej blev till slut Ida Granegärd på tionde plats.

Vid den avslutande banketten framgick det att Alexander Jönson och Simon Bergewing fick stå bredvid Carsting på prispallen. Bouveng otur i Västerås och Linköping gjorde att han fick nöja sig med fjärdeplatsen följd av Jesper Zackrisson och ”Tan-Tan” Johansson.

Moa Dahlman och tre till i mål

Trots att bara 14 förare ställde upp i Micro, så var Sveriges alla tre stora serier representerade. MKR-trion Linus Lundqvist, Carl Zettervall och Kevin Sjöstrand toppade tidskörningen följda av Sydsvenskans Philip Hall och Norrlandscupens Teodor Morin. Sedan var det MKR för hela slanten ner till 13:e plats.

Vad beträffar Linus Lundqvist så vann han båda kvalheaten. I det första följdes han till en början av Morin, Felicia Lindberg och Moa Dahlman, men snart var både Morin och Dahlman borta, så Linus vann före Felicia och Carl Zettervall. I det andra heatet var Linus och Felicia ånyo etta-tvåa, medan Dahlman och Morin körde upp sig till tredje respektive fjärde plats.

Lundqvist blev givetvis finalmaster med Felicia tvåa, Carl trea och Moa fyra, medan Teodor fick starta från sjätte rutan. Regnet vräkte ner och det var nog mer än småttingarna klarade av. Av de 14 startande kom endast fyra i mål och de var dessutom spridda över hela banan. Exempelvis dök Teodor Morin redan på första varvet, den tidigare så överlägsne Linus Lundqvist på andra varvet och slutligen Felicia Lindberg på det sjunde av de åtta varven. Det blev till slut Moa Dahlman som hemförde segern med 16,8 sekunders marginal till Philip Hall. Sedan var det ett gap på 12,5 sekunder till trean Carl Zettervall och ytterligare 21 sekunder till fyran Wiggo Lund-Lindberg.

Bara 18 förare i Cambio Cup

Även KZ 2-klassen avverkades på lördagen, eftersom förarna också skulle ha en avslutningsfest på kvällen. Bara 18 förare brydde sig om att åka till Linköping. Men även här var alla tre distriktsserier representerade. Sodi toppade den torra tidskörningen genom Micke Hagström, Anton Leek och Nico Ahlin. Knappt 0,2 sekunder skilde mellan Micke och Nico. Sedan följde Per Gunnarssons Rosso-Corsa och Lyckseles Jesper Rönnlunds Tonykart. Sebastian Lock och Viktor Holmqvist var tätt, tätt efter.

Comebackande Johan Loftén var tidsnia, men lyckades sedan med konststycket att bli diskvalificerad i båda kvalheaten. I det första heatet vann Micke Hagström stort, hela 16 sekunder före tvåan, som var Christoffer Backollas. Han hade startat från 15:e rutan och alltså gjort en enorm uppkörning genom fältet. I gengäld gick det illa för Leek och Ahlin. Anton blev varvad och slutade som elfte man, medan Nico försvann redan på startvarvet. Lock blev nu trea följd av Joakim Trobeck och Gustav Bergh.

I det andra heatet tog Backollas ledningen från start, men glädjen blev kortvarig, för Hagström smet förbi innan man avverkat ett halvt varv. Backollas orkade emellertid ta en ny andraplats även om han var hårt ansatt av Trobeck, sedan denne först hade avfärdat Lock. Leek och Ahlin misslyckades även denna gång. Nu var det Anton som försvann på öppningsvarvet, medan Nico hankade sig i mål som elfte man, en halvminut efter Hagström.

Hagström, Backollas, Lock och Trobeck ockuperade de fyra första platserna vid starten för den första finalen. Hagström tog nu ledningen följd av Lock, men någonting gick sönder, så Sebastian sackade för att till slut bryta efter två varv.

Per Gunnarsson var en van vinnare i södra regionen för ett par år sedan men har väl inte glänst lika mycket den senaste tiden, ej heller under dagens kvalomgångar. Men nu, när det verkligen gällde, vaknade Per till liv. Han startade från sjunde rutan bredvid Niklas Olofsson. Per och Niklas följdes sedan åt under frammarschen som gav dem andra och tredje plats före Backollas och från kön uppåkande Anton Leek. Trobeck blev således nerpetad till sjätteplatsen.

I den andra finalen med blott elva ekipage (endast de som betalat till Cambio Cup fick vara med) var Per Gunnarsson ännu mer på bettet. Efter att ha jagat Micke Hagström under halva loppet, smet Per förbi och grejade segern med en halv sekund till Hagström. Anton Leek förkovrade sig ytterligare och tog hand om tredjeplatsen efter en hård match med Backollas. Olofsson, Rönnlund, Bergh och Trobeck följde. Trobeck låg länge femma, men blev alltså passerad av ovanstående trio innan målgången.

Cupen, som har körts på fem olika platser med två finaler varje gång vanns nu av Hagström före Leek, och Gunnarsson, som tidigare inte tagit mer än 27 poäng som bäst. I Linköping tog Per hela 47 vilket alltså räddade bronsmedaljen åt honom. Klubbkompisen Niklas Olofsson slutade fyra och även han gjorde årets bästa insats. Emil Persson, som avstod Linköpingstävlingen, blev slutligen seriefemma.

Populär hemmaseger för Haris

Junior 60 hade fyra deltagare från Sydsvenskan och tre från MKR. De var alltså bara sju deltagare. Alexander Hansson toppade tidskörningen före Ludvig Bogg och Daniel Ahlbom. Solen sken visserligen vid första racet, men banan var blöt, så det var regndäck som gällde. Hansson fick direkt en smäll i ryggen av Ahlbom i starten, men som tur var snurrade Hansson inte, annars hade väl Ahlbom fått svartflagg. Nu straffade syndaren sig själv genom att braka av i efterföljande vänsterkurva. Hansson fick ändå inte lugn och ro, för hemmaföraren Haris Imamovic med en Top-Kart blåste förbi och vann ganska klart före Bogg, som också tog sig förbi Hansson innan loppet var över.

I det andra heatet var Bogg het på gröten och tog sig snabbt förbi Haris, men denne återställde snart ordningen. Sedan råkade Bogg köra på Haris. Det enda som hände nu var att Bogg själv nästan snurrade. Ahlbom tackade och smet förbi, men Bogg samlade ihop sig, kom igen och återtog andraplatsen, innan det hela var över.

Till finalen hade det torkat upp så att förarna kunde montera sina slicks. Nu var det ingen som hängde med Haris Imamovic, som ledde från start till mål. Segermarginalen var dryga fem sekunder.

Bogg var inte lika framgångsrik på det torra. Först blev han passerad av Hansson, som därmed knep andraplatsen och sedan körde även Rasmus Sundell förbi och tog hand om tredjeplatsen. Det var inte slut med det, för Elias Nilsson, som var sen och startade ett halvt varv efter de andra i första heatet, körde upp sig och lade beslag på fjärdeplatsen. Däremot saknade Daniel Ahlboms Birel all speed under större delen av loppet. Mot slutet gick det lite fortare och via femte bästa tiden, körde han om Felix Cedervall och slapp därmed sluta sist. Snabbaste tid hade för övrigt Rasmus Sundell.   

Sista loppet för Johan Adolfsson

Yamahaklassen fick bara 14 deltagare, en av årets lägsta siffror. En av favoriterna, Johan Adolfsson, kunde inte delta vid tidskörningen på grund av ett bromsfel. Därmed fick han starta sist i första kvalet. Under den blöta tidskörningen toppade Daniel Mattsson före Gabriel Blomberg och Johanna Loftén.

Första kvalet blev inte särskilt upphetsande. Mattsson ledde hela vägen, men Blomberg och Loftén kivades om andraplatsen. Det blev Gabriel, som grejade biffen till slut. Tidssjuan André Nilsson avancerade till fjärde, medan Adolfsson klättrade till sjätte.

I det andra racet körde alla utom två förare på slicks. En av ”regnåkarna” var Hampus Molander, som i inledningen (innan däcken överhettades) hängde med bra på sjätteplatsen efter uppkörning från elfte startplats. Men ju längre loppet blev, ju svårare blev det att hänga med slicksgänget, så Hampus kom i mål som nia.

Johanna Loftén kom först ut ur första kurvan, där Mattsson for rätt ut och blev stående samtidigt som Blombergs motor surade. Den mycket rutinerade Johan Adolfsson gled hur lätt som helst förbi sina konkurrenter och bromsade sig snart förbi även ledande Loftén. Sedan var det inget snack om saken. Johan vann lätt med otroliga 12,6 sekunder till tvåan som till slut blev André Nilsson. Johanna hade dock grepp om andraplatsen tills hon tappade taget och trillade ut på gräset efter första vänsterkurvan. Farten var så låg att hon inte orkade ta sig upp igen från det fortfarande blöta gräset. Innan hon försvann, hade hon jagats av Tobias Lööf, men Nilsson var alltså vassare på sista varven. Blomberg fick så småningom fart på karten och tog hand om sjätteplatsen.

Till finalen var samtliga kartar försedda med slicks, men vad hjälpte det Hampus Molander, när han snurrade på mastervarvet och sedan aldrig kom igång.

Adolfsson och Nilsson fick stå i första finalledet med Blomberg och Lööf i det andra. Adolfsson stack nu iväg direkt och gick mot sitt livs förmodligen sista Yamaha-seger. Johan har vuxit så kraftigt de senaste åren att han nu troligen snart får en växelspak i handen till kommande race.

Blomberg hakade på till en början, men om det nu var karten eller föraren det berodde på, så gled han sakta bakåt i fältet till en slutlig sjätteplats.

Däremot blev det en otroligt underhållande fight om andraplatsen mellan Lööf och Nilsson. De skiftade ibland position flera gånger per varv. Nilsson grejade till slut det hela med lite mindre än 0,2 sekunders marginal.

Daniel Mattsson gjorde en fin uppkörning och nådde fjärde plats, då han efter nio varv plötsligt fick svartflagg för en påstådd påkörning. Daniel rörde aldrig någon, sade Daniels pappa med bestämd röst efter loppet. Men dömt var dömt, så det var ingenting att göra åt saken. Hade Daniel fått köra i mål, hade man kunnat diskutera det hela efteråt.

Niclas Nåtfors och Andreas Jacobsson kom ifatt Nilsson/Lööf, men förmådde inte blanda sig i fighten.

Variationsrikt i Sport 2000

Det blev stor variation mellan de 16 Sport 2000-åkarna dagen lång. Under den blöta tidskörningen toppade Johan Muhrs Tonykart (!) före Nichlas Severins Birel och John Thims MS.

Medan Muhr tog täten i det första heatet hakade de tre som startade rakt bakom honom (John Thim, Börje Holmström och Per Ajdén) ihop i första kurvan. Alla kunde emellertid fortsätta ganska omgående, så John tog till slut femte plats, Börje sjätte och Per nionde.

Severin följde troget bakom Muhr tills hans ljuddämpare plötsligt lossnade. Det blev teknisk svartflagg direkt. Därmed blev det fritt fram för Oscar Thim. Han startade från tionde rutan men körde upp sig och slutade tvåa. Bakom honom höll tidsnian Ronny Castillo med nöd och näppe undan för tidssexan Stefan Persson. Susanne Larsson hade också bra drag i sin gamla hederliga Birel och avancerade från tolfte till sjunde plats.

Till det andra heatet började banan torka upp, så fyra förare (Muhr, Persson, Larsson och Robert Jonsson) satsade på slicks. Kanske på grund av detta faktum och att de tvingades till tidiga inbromsningar gjorde att det blev ett enormt rörigt första varv. Mastertvåan Oscar Thim fick exempelvis en smäll så att han snurrade. Därmed låg Castillo i ledningen före John Thim och den från 14:e rutan startande Sven-Arne Karlsson. Sven-Arne verkade ha fått till inställningar och lufttryck perfekt, för han körde lätt förbi de andra och tog en solklar seger med 11,6 sekunder till Severin, vilken också körde om konkurrenter i parti och minut från sin tolfte startplats.

Efter halva loppet var banan så torr att torrdäckstrion började hitta fäste. Robert Jonsson drämde till med 51,123 redan på sitt sjunde varv, medan Muhr och Larsson var som snabbast på sitt sista varv. De körde på 51,365 och 51,606. Dessa var loppets tre snabbaste tider för övrigt.

Johan Muhr droppade sakteliga ner till sjätte plats med sina slicks, men i takt med att banan torkade, började han tillsammans med Robert Jonsson avancera. Hade loppet varat något varv till, så hade duon gått först över mållinjen. Nu klarade sig Karlsson och Severin med ett nödrop. Susanne tog det lite försiktigare men hon blev ändå nia.

Startuppställningen till finalen visade upp Johan Muhr på pole med Oscar Thim bredvid. John Thim startade trea och Börje Holmström fyra. Castillo stod femma och Karlsson sexa. Robert Jonsson hamnade så långt bak som på elfte rutan. I övrigt återfanns Severin på sjunde och Susanne Larsson på åttonde plats.

Solen sken nu för fullt över den torra banan, men för Johan Muhr blev det inga glädjetårar. Han blev nämligen bryskt avtryckt av Oscar Thim redan på första varvets första vänsterkurva. Medan Muhr begrundade sitt öde, ledde Oscar en kort stund tills han sakta dalade till femte plats. Väl där, hade tävlingsledningen beslutat om uteslutning, så Oscar fick svartflagg.

Först att ta över var brodern John Thim följd av Severin, Holmström och Jonsson. Speciellt Jonsson hade fått till inställningarna väl, så han avancerade fram till andraplatsen. Ett tag hade John en god ledning, så Robert Jonsson körde ifatt men kom aldrig om. En annan förare som hade enormt bråttom var Susanne Larsson. Hon gjorde sitt förmodligen bästa race sedan comebacken häromåret. Susanne gav sig inte förrän hon var i bakhasorna på Robert Jonsson. Tättrion klöv mållinjen inom en sekund och Nichlas Severin var tätt efter i den mycket jämna finalen, där Sven-Arne Karlsson oförklarligt tappade fart. Hans snabbaste varv var nästan en sekund långsammare än Susannes. Det var nämligen hon som var kvickast av hela gänget.

Debutanten Royne Elm från Linköping i en Maranello visade på fina anlag i det att han under finalen avancerade från tolfte till femte plats med bra marginal till sexan Sven-Arne Karlsson.

Under racet lossnade bakspoilern på Per Ajdéns kart. Han fick självklart teknisk svartflagg. Per hade nummer 31 på sin kart. Börje Holmström som hade nummer 3, såg aldrig ettan utan trodde att svartflaggningen gällde honom, så han körde in i depån och bröt fast han inte behövde! Börje låg då femma.

Äntligen testrace för Raket 95 

Nästa års nya Raket 95-motor var så pass testad och klar att tre förare ombads att köra i Miniklassen i Linköping, utom tävlan. Förare var Jonas Carsting, Lucas Borka (som klev ”ner” från Yamaha) och gotlänningen Jesper Stuxgren. Skulle någon av dem kunna rubba hemmafavoriten Oskar Krüger?

Under den fria träningen på fredagen var Carsting snabbast av alla. När det var dags för tidskörning på söndagsmorgonen kände Jonas sig lite krasslig, så han valde att avstå tävlande. Han piggnade dock till under dagen och ångrade sig att han inte bitit ihop och tävlat.

Tidskörningen var blöt, så varvtiderna från fredagen steg med nästan 13 sekunder. Men det var ju lika för alla. Krüger med sin Birel var som väntat snabbast med 0,2 sekunder till näste hemmaförare, Hampus Wiklund i en Tonykart. Borka var 1,5 sekunder långsammare i sin Tomaso och Stuxgren 1,7 sämre än Krüger i en CRG, så de blev bara elfte och tolfte man bland de 22 deltagarna, där lillebrodern Linus Borka fick något trubbel och blev utan tid.

Medan Krüger drog iväg mot en klar seger, fick Wiklund en lätt smäll av mastertrean Kevin Hovdegård, men det var nog för att Hampus skulle snurra och bli stående. Även Michelle Hall bröt på första varvet.

Jessica Bäckman såg till att det var dubbelt Birel en stund, men Hovdegård lyckades ta sig förbi och sno åt sig andraplatsen. Tobias Valfridsson gjorde samtidigt en snygg klättring från nionde till fjärde plats före likaledes klättrande Borka-Stuxgren. Än så länge ett godkänt resultat för Raket 95.

I nästa heat klättrade Valfridsson ytterligare och efter en hård match med Hovdegård, lyckades Tobias sno åt sig andraplatsen efter den som vanligt bortflyende Oskar Krüger. Lucas Borka körde också ifatt Hovdegård. Lucas bästa tid var 55 hundradelar sämre än Krügers och dessa var loppets två snabbaste. Jessica blev femma och Stuxgren ånyo sexa.

Till finalen kunde Minigänget för första gången denna dag sätta på sina slicks. Detta skulle visa sig gagna Borka och Stuxgren mindre bra. Killarna var helt enkelt för storvuxna för att hänga med, när fästet blev bra. De dalade genom fältet och fanns inte med bland de tio främsta i mål, men däremot strax efter med varvtider som låg ungefär 1,5 sekunder efter segrarens.

Krüger var måhända lite osäker på fästet i första finalkurvan, för han tog det lugnt och fann sig plötsligt ligga trea, då mastertvåan Kevin Hovdegård med sin Gillard tog täten före Tobias Valfridssons Tonykart. Krüger kunde ganska snart ta över andraplatsen, men sedan fick han kriga i närmare tre varv, innan Hovdegård fick ge sig. Kevin fick sedan istället försöka stävja Tobias attacker. Det lyckades han med ganska länge, men under slutrundorna föll Kevin som en sten ner till femteplatsen på bekostnad av Valfridsson, Jessica Bäckman och från elfte startplatsen uppåkande Hampus Wiklund. Linus Borka, som dittills inte haft någon större lycka med sig, fick allt att stämma och körde med sin Tomaso upp sig från 16:e plats till sjätte i mål.

Det var ruskigt bra flyt på söndagsracet, som slutade tre timmar tidigare än lördagens mastodonttävling.