Äntligen bra väder i Jönköping

JÖNKÖPING  Regn och Jönköping går alltid hand i hand, men söndagen den 10 maj, då Rotax Max Challenge gästade Axamobanan, behövde man bara plocka fram regndäcken till morgonens träning. I övrigt sken solen dagen lång över de 85 Rotaxförarna.

I fjol krigade Michael Andersson, Jesper Rossler och Robin Hansson om segrarna. Alla tre fanns åter med – men inte som tävlande. Micke var ren åskådare, Jesper flaggvakt medan Robin agerade mekaniker.

Trots nämnda trios avhopp från klassen (Andersson och Hansson har lagt hjälmarna på hyllan medan Rossler med stor framgång tävlar utomlands i KF2.) fanns det andra kändisar som fyllde upp klasserna. Från KF2 kom både Viktor Öberg och Felix Fröjd, medan Anton Leek (tillfälligt?) hade parkerat sin KZ2-kart för att leka med de andra. Från KZ2 kom för övrigt John Friberg, som ju under tidigare år varit framgångsrik i Rotax.Från KF 3 kommer såväl Philip Månsson som André Wester, medan övriga nykomlingar mest härstammar från Yamaha. Ur det senare gänget kommer Freddie Carlsson. Freddie har dock haft en mycket tuff inledning på året med idel dåliga resultat, långt ifrån vad vi är vana att se honom prestera.

Det är motorn som inte har levererat, så till denna tävling har vi hyrt en ny motor från Intrepids Gösta Tegnelius, berättade Carlssons mamma.

Tegnelius-motorn var det uppenbarligen snurr på, för Freddie vann tidskörningen! Tiden blev 44,755 sekunder. Han körde i den andra gruppen, där de sju första noterade bättre tid än vinnaren Erik Berggren i den första gruppen. Trots detta, så blandades grupperna vilket alltså innebar att  Berggren inte fick starta på pole position i sitt första försök.

Tack vare lite hjälp av att det krigades hej vilt bakom honom kunde Freddie Carlsson lägga beslag på båda kvalvinsterna i den första gruppen. Båda gångerna var John Friberg och Philip Månsson tvåa och trea.

Men jag var egentligen tvåa i första loppet men släppte om John för att slippa starta från ytterspår idet andra racet, bekände Philip. Elliot Shreiner hade också en bra dag så långt med en fjärde- och en femteplats. Niklas Björklund var femma i sitt första åk, men hamnade långt bak i det andra då han fick teknisk flagga för ett lossnat kedjeskydd.

I den andra gruppen startade tidstvåan Linus Lindgren (veteranen i gänget) master och tog följdriktigt den första segern före Oscar Virtanen, Erik Berggren, David Agerstig och Felix Fröjd. Viktor Öberg slutade åtta, men där tog det roliga slut för hans del, då både det andra heatet och B-finalen bjöd på motgångar. Ena gången handlade det om uteslutning efter omkörning under gulflaggning.

I det andra heatet lyckades Agerstig, som var dagens bäste på att starta från ytterspår på den erkänt knepiga Axamobanan, smita förbi alla och vinna före Lindgren, Virtanen, Simon A-Ö och André Wester. Berggren blev offer för en startsmäll men körde upp sig till tolfte plats i mål, medan Fröjd nu bara blev 24:e man med sin splitternya och Peter de Bruijn-tillverkade Madd Doxx-kart. Den säljs av Peder Öberg i Borås, så Felix körde i PDB-stallet liksom Viktor Öberg. Dessa möttes för övrigt i B-finalen, där även Anton Leek återfanns, men i det gänget var det bara Fröjd som gick vidare till de båda A-finalerna. Etta i B-finalen blev Umeås Ludvig Morin före Simon Molin.

I den första finalen startade Agerstig från tredje rutan och hur han nu bar sig åt så var han snabbt uppe i ledningen och fick masterfemman Virtanen med sig. Men medan Agerstig stannade i täten och började dra ifrån något, så blev Virtanen snart nerpetad ovj blev till slut inte bättre än 15:e man. Såväl John Friberg som Elliot Shreiner var båda uppe på andraplatsen tills Shreiners bromsar packade ihop så att han råkade torpedera den framförvarande Friberg. Nu var inte detta Fribergs enda problem.

Min racemotor gick sönder redan på morgonen och reservmotorn går inte alls lika bra, sade en bekymrad John efter dagens övningar.

Linus Lindgren kom bort en smula i startsvängarna men jobbade sig sakteliga in i matchen och efter att ha jagat och tagit sig förbi tvåan Freddie Carlsson, tog Lindgren upp jakten på Agerstig som passerades på det allra sista varvet. Carlsson slutade trea, Berggren fyra, Adam Holmer femma och John Friberg sexa.

Felix Fröjd gjorde en stark uppåkning till nionde plats, medan Philip Månsson gick åt andra hållet och slutade på tolfte plats just före den andre Morin-brodern, Jonatan från Umeå. Brorsan Ludvig kom nämligen inte ett varv ens.

I den andra finalen var Linus Lindgren med lite bättre i starten och ledde ett kort ögonblick tills David Agerstig smet förbi. Det blev sedan ett rent dacapo på den första finalen, då även Freddie Carlsson lyckades peta ner Lindgren till tredje plats.

Från läktarna såg det ut som om Agerstig mattades mot slutet, men i en intervju efter racet erkände David att han gjorde sina snabbaste varv på slutet. Ändå räckte det inte mot Linus Lindgren som formligen flög fram och gjorde processen kort med Carlsson och Agerstig.

Adam Holmer låg i stort sett fyra hela vägen, medan det växlade något bakom honom. Robin Jonsson från Gränna körde inspirerat och snuvade John Friberg på femteplatsen bara för att bli bortplockad efteråt på grund av 4 hektos undervikt och satt sist i listan. Således blev Friberg ny femma före Berggren, Månsson och Mikaela Åhlin, som gjorde fina finallopp efter att först ha tvingats köra B-final. För Felix Fröjd gick det inte lika bra. Han skrynklade till nosen på sin nya kart efter ett besök i terrängen. Av Morin-bröderna skiftade det åter med Ludvig som tolva, medan Jonatan bröt och slutade på 26:e plats.

Rotax Max Junior hade 28 förhoppningsfulla förare på plats i en enda grupp. På tidskörningen lyckades endast hemmaföraren Emil Bäck spränga 46-sekundersvallen. Han följdes av Albin Lundin, Fredrik Carsting och Jesper Zackrisson.

Det första heatet blev en ren holmgång mellan Bäck och Carsting. När Bäck lämnade en lucka, smet Carsting om och när den sistnämnde på sista varvet lämnade en lucka, så kunde Bäck återta ledningen och vinna.Lundin högg tredjeplatsen före Joakim Darbom och Jesper Zackrisson, medan de ovannämnda Morinbrödernas lille kusin Philip blev stående med död motor redan på mastervarvet.

Det andra kvalet fick rödflaggas sedan Jonathan Johansson efter att ha varit uppe på sjätteplatsen kraschade brutalt in i en däckstrave intill mållinjen. Bäck hade då varit i ledning loppet igenom medan Carsting och Lundin krigade om andraplatsen. Den gick slutligen till Carsting.

Medan tättrion tog sig runt startsvängarna i den första finalen, smällde det bakom. Ingen skadade sig och de flesta kom igång igen för egen maskin. Trots detta valde tävlingsledningen att rödflagga loppet (man får väl hoppas att den var medveten om att kartarna har koppling och lätt kan startas om).

För Fredrik Carsting blev omstarten ett fiasko. Han kände sig instängd ut ur första kurvan och valde då ytterspår inför den andra. När han just vikit in karten igen fick Fredrik en smäll i baken så att han fkög in i en däcktrave. Han kunde visserligen fortsätta men fick nöja sig med 18:e plats.

Emil Bäck jagades inledningsvis av Albin Lundin och Alexander Jönson, men Bäck fick snart ge sig för de båda andra och nöja sig med tredjeplatsen. Jönson ledde under slutrundorna men tvingades till extrema spårval för att inte igeln Lundin skulle gå förbi. När Alexander slickade högerkanten uppför backen till sista varvets sista hårnål, tappade han tillräckligt med fart i utgången för att Albin med ett normalt spårval skulle smita om på insidan och ta segern. Bäck slutade trea före Zackrisson och Simon Bergewing.

Den andra finalen blev inte lika spännande. Från sitt ytterspår i starten droppade Jönson tillbaka till sjätteplatsen. Lundin blev inte heller kvar i täten så lång stund, för nu kom Emil Bäck tillbaka och ledde till mål före Lundin och Bergewing.

Fredrik Carsting gjorde ett lysande lopp från sin 18:e startplats och blev avflaggad som fjärrde man i mål före Jönson och Joakim Darbom.