Grande finale var verkligen Grande

Kristianstad Som vanligt avslutades den svenska kartsäsongen med Kristianstad KK:s Grande finale på Åsumbanan med en tvådagarstävling, där träning, tidskörning och kval avverkades under lördagen. Några få kvalheat fanns kvar till söndagsmorgonen men sedan rann det på med förfinaler och finaler dagen lång. Strax efter kl 16 på söndagen var det hela över trots att man körde med hela sju klasser plus Cadetti.
Vädret var minst sagt omväxlande. Efter regn på fredagsnatten kördes all träning plus den mesta tidskörningen på regndäck. Mot slutet av tidskörningen gick det att byta till slicks och därefter var det torrdäck som gällde dagen lång. Någon sol syntes emellertid inte till. Än sämre var det på söndagen då det duggregnade nästan hela tiden. Hur som helst var det regndäck som gällde hela dagen.

Friberg hade sitt (roliga) på det torra

I Rotax Max var 19 förare anmälda, men tyvärr dök bara tolv man upp, vilket var en stor besvikelse. Av stjärnorna i Rotax Challenge hittade man tre namn: John Friberg, Freddie Carlsson och Jesper Lindh. De kom inte helt överraskande att dominera tillställningen. Under den blöta tidskörningen toppade Freddie med 44,967 sekunder följd av John på 45,015. Sedan följde tjejduon Sandra Andersson och Jeanette Malm, medan Lindh inte fick till det alls. För Pierre Runic var det ändå värre. Han fick ingen tid alls. Ett flertal klasser hade så många startande att man delade upp i flera grupper. I dessa klasser gällde tidskörningen för startuppställningen i samtliga kval. I de mindre klasserna som Rotax ställde man upp efter resultat från föregående heat.

Alla körde tre kval och alla gick under den torra lördagen. Racen blev inte särskilt dramatiska. Friberg vann alla tre, Carlsson var en besviken tvåa hela vägen och Lindh körde upp sig och blev trea alla gångerna. Jeanette Malm var åtta, femma och fyra, vilket gav henne en sammanlagd fjärdeplats. Sandra Andersson föll dock ner en bit och blev sammanlagd åtta efter heatresultaten nia, nia och sjua. Runic hade bekymmer i första heatet, men körde upp sig och var åtta respektive sexa i de andra kvalen. Därmed fick han starta från nionde rutan i förfinalen.

Förfinalen gick över 16 blöta varv. Freddie och John touchade varandra lite grann i första kurvan, varvid John gled ut en aning så att Jesper kunde smita fram till andraplatsen bakom Freddie. Sedan försökte Jesper ta ledningen men misslyckades. Istället tappade han lite fart så att John kunde gå om igen. Sedan hände inget mer. Freddie vann med fem sekunder till John, medan Jesper blev längre och längre efter utan att tappa sin tredjeplats.

I Linköping såg man Sandra göra fenomenala blötrace. Förfinalen på Åsum var inte något undantag. Hon körde snabbt upp sig från åttonde till fjärde plats, samtidigt som Runic avancerade till femte. Jeanette däremot föll till sjunde plats.

Finalen över 24 oändliga varv (varför kunde man inte ha kortat med 25 %, som ofta är brukligt vid regn?), där blötheten varierade något. Nu fick vi se en total utklassning från Freddies sida. På sitt 17:e varv satte han tiden 47,016 sekunder, medan Johns bästa på femte varvet löd på 48,263. Det skilde mer än ett halvt varv dem emellan vid målgången. I tid räknat blev det 28 sekunder!

Jesper höll sin tredjeplats utan att vara hotad, medan Sandra länge låg fyra. Men så började hon sakta tappa mark och fångades snart in av både Runic och Malm. Vid ett tillfälle snurrade Sandra. Just då låg Pierre så nära att han inte hann väja. Det blev följaktligen en sammanstötning varvid Pierres frontspoiler kom att doppa i marken. Medan de lösgjorde sig från varandra, smet Jeanette elegant förbi och nöp fjärdeplatsen före Sandra och Pierre. Alla andra hade vid detta laget varvats av den suveräne Freddie Carlsson i sin Energy.

Filip bäst på torrt – Douglas på blött

Hela 18 förare ställde upp i KZ 2. Tyvärr var det endast förare som skulle platsa i Södras DM. Men till skillnad från Rotax finns här en hel del elitförare. Andreas Forss har sällan haft det rätta flytet under sina race, men till tidskörningen i Grande finale stämde det mesta. Helsingborgaren satte den bästa tiden med 39,561 sekunder. Hans klubbkompis Dennis Strandberg kom närmast på 39,950. Sedan följde Linköpingsettan Per Gunnarsson, Peter Asp, Niklas Olofsson och Douglas Lundberg. Svenske mästaren Filip Gudmundsson fick inte till det alls. Det blev 13:e tid, 2,8 sekunder långsammare än Forss. Till och med förre rallyföraren Mattias Wereén, som inte tävlat på sju år, var snabbare!

Resten av lördagen blev betydligt roligare för Filip. Han vann nämligen båda kvalen på torrdäck. Oturligt nog fick gänget vänta till söndagsmorgonen med sitt sista kval. Då var det blött och Filip snurrade redan på första varvet, men han lyckades ändå kämpa sig fram till en slutlig femteplats. Det var tillräckligt för att han skulle få starta master i förfinalen.

Medan Forss åter fick en strulig tävling med en diskning i första heatet och mer trubbel i fortsättningen, så stämde det bättre för trion Lundberg, Asp och Olofsson. Ingen av dem var sämre än fyra i något av kvalen, så till förfinalen radade trion upp sig i nämnd ordning bredvid och bakom Gudmundsson.

Det blev en både blöt och rafflande förfinal med ideliga skiften under det första varvet. Peter Asp stal tätpinnen men avlöstes snabbt av Douglas Lundberg, medan Filip Gudmundsson fick nöja sig med tredjeplatsen, som blev ännu sämre då han brakade ut i gräset efter start- och målrakan. Han kom igång igen som tia.

Lundberg och Asp höll sig kvar i täten racet ut, medan Helsingborgs Philip Harnek redan tidigt var uppe på fjärdeplatsen och sedan fick tredjeplatsen till skänks, när Gudmundsson var ute på grönbete. Harnek jagades dock fruktlöst hela vägen av Niklas Olofsson. En bit bakom tätkvartetten styrde Tobbe Nilsson in på femte plats före Wereén (!), Gunnarsson, Forss och Gudmundsson.

Niklas Olofsson hade antagligen käkat ståltråd till lunch, för när finalen drog igång i uppehållsväder men på blöt bana var han synnerligen aggressiv och högg på alla luckor som uppstod. Det gav resultat, för efter några kurvor var han uppe i ledning, men den coolare Douglas Lundberg gick inte att stoppa denna dag. Han följde Olofsson tills han hittade en liten blotta. Väl omkörd, verkade Niklas tappa sugen en aning, varför Douglas kunde ta en komfortabel seger med 4,7 sekunder till Niklas.

Peter Asp slet åt sig tredjeplatsen före Gudmundsson, men precis som i Linköping en vecka tidigare, vaknade Per Gunnarsson till liv, när det gällde. Han klippte både Filip och Peter, så det blev en pallplats denna gång också. Striden om fjärdeplatsen avgjordes på sista varvet, då Filip petade ner Peter till femte. Andreas Forss kunde efter allt ståhej köra till sig en slutlig sjätteplats.

Victorsson bäst när det gällde

Sport 2000 innehöll idel SKCC-förare, 18 stycken för att vara noga. Kjell-Ove Andersson vann tidskörningen med en halv sekund till ärkerivalen Martin Victorsson. Sedan följde Henrik Lilja och evigt comebackande Stefan Malm i en Alonso. Även tidsfemman Thomas Annerhäll med en spräcklig kart får väl räknas till de sporadiskt åkande nu för tiden.

Martin tog sedan hem första heatet före Kjell-Ove, varpå man bytte plats i det andra loppet. ”Avgörandet” i tredje heatet kom av sig en aning, då Martin i loppets inledning snurrade. Han fick jaga ordentligt för att sedan sno åt sig åttonde plats, vilket gav honom tredje startrutan i förfinalen. Kjell-Ove tog nu sin andra raka heatseger med Marcus Olsén tvåa och Stefan Malm trea. Malm blev därmed kvaltvåa och Olsén kvalfyra. Annerhäll hade emellertid inte någon av sina bästa dagar och blev bara tolva totalt.

Det blev lite rörigt när förfinalgänget brakade in i första kurvan. Kjell-Ove kom ut först, men Martin tog sig snabbt förbi, medan Stefan tog en liten omväg ut på gräset, vilket flyttade upp oldtimern Fredric Andersson, Malmö, till tredjeplatsen.  Malm kunde dock snart återta tredjeplatsen men lyckades trots stora ansträngningar inte snuva Kjell-Ove på andraplatsen.

Olsén och Annerhäll kom sedan farande och båda svepte förbi Andersson innan målgång. Den här gången höll Martin nosen åt rätt håll och vann med hela nio sekunder.

I själva finalen regnade det till att börja med för att sedan övergå till uppehåll, något förmodligen förarna inte varseblev, då det hela tiden sprutade om däcken. Martin Victorsson gillade även nu väglaget och stack iväg direkt med Stefan Malm i hälarna. Kjell-Ove Andersson kom iväg som trea men fick snart ge sig för Marcus Olsén. Marcus tog sedan upp jakten på Malm och lyckades även klämma sig före Malmöföraren.  Därmed blev det dubbelt Göteborg i topp. Kjell-Ove fick således nöja sig med fjärde plats. Thomas Krakau var femma under hela resan, medan Annerhäll lämnade sin tidiga sjätteplats för att gå i depå med något problem. Hemmahoppet Micke Persson tog över sjätteplatsen men rasade sedan till elfte. Istället tog sig Fredric Andersson i mål som sexa.

Strålande comeback av Jimmy Eriksson

Ifjol handlade väldigt många Yamaharace om Jimmy Eriksson och Morgan Törnqvist. Jimmy tog RM-guldet (det får inte heta SM i Yamaha) och gick sedan vidare till formelbilar med en smula skiftande resultat. Till Grande finale med prispengar att hämta var han tillbaka i RD-Visionteamet för att slåss mot sina forna teamkompisar Törnqvist och Tommy Nilsson. Lucas Borka var tillbaka efter ett mindre lyckat inhopp i Mini i Linköping (15 kilo övervikt)och satte sjätte bästa tid.

Och har man sett. Redan på den blöta tidskörningen slog Jimmy till med bästa tid, 47,271 sekunder mot Morgans 47,343. Även tredje plats gick till en Kristianstad-förare, Zebastian Lindell. Jesper Magnusson var fyra och Tommy Nilsson femma.

 Trots bara 18 tävlande var klassen uppdelad i flera grupper, vilket krävde fyra heat istället för tre. Dessutom hade man inte tid att köra alla fyra under lördagen, utan det sista heatet med samtliga deltagare (!) kördes i blötvädret på söndagsmorgonen.

Jesper Magnusson visade sig åter vara en klippare på torrt väglag, så han gick fram och vann sina två heat på lördagen. Morgan var tvåa i det första och Jimmy var tvåa i det andra. Det heat som Jesper fick stå över vanns av Tommy före Morgan. Tommy var för övrigt trea i första heatet, där Jimmy slutade fyra.

På med regndäcken till söndagsmorgonens sista kvalheat och det kom helt och hållet att handla om Jimmy. Men Jesper hakade på och skuggade Jimmy över mållinjen med Tommy trea sedan han gjort en otrolig omkörning av Morgan på utsidan i en kurva!

Startuppställningen till förfinalen såg nu Jesper och Jimmy i första ledet, samt Tommy och Morgan i det andra. Lucas och Zebastian fick ockupera det tredje.

Redan i andra kurvan blev Jesper Magnusson av med ledningen, då Jimmy Eriksson snyggt bromsade sig förbi på innern. Så småningom kunde Jimmy gå loss och ta segern med 6,8 sekunder marginal. Jesper hade länge en hård match med Tommy Nilsson, men Tommy lyckades aldrig ta sig förbi, så han sänkte farten och sparade sig till den avgörande finalen. Trots detta var Tommy tio sekunder före Morgan Törnqvist i mål. Sedan följde Borka och Lindell.

Regnet hade slutat lagom till finalen. Nu var alla uppe på tåspetsarna. De fyra främsta var alla lika ivriga att ta segern. Det blev ett par händelserika kurvor med flera kartar i bredd och småkrockar. När Tommy och Jesper trängdes om samma yta, såg det ut som om Morgan skulle snuva allihop, men han fick nog för låg utgångsfart, så när de kört en runda var Jimmy etta, Jesper tvåa, Tommy trea och Morgan fyra igen. Men Tommy, som haft en massa otur i år och oförskyllt blev bombad av en annan kart i Göteborgs Stora Pris, gav sig på Jesper igen och nu gick attacken bättre. De sista varven blev rena defileringen för Jimmy och Tommy, medan Jesper med yttersta nöd klarade av Morgan.

Borka ramlade ner till sjunde plats, så Lindell tog istället över femteplatsen före Linköpings Tobias Lööf.

Dubbel tidskörning i Junior 60

Junior 60 samlade 15 förare, dock utan Robin Hansson, som förbereder sig för nästa års KF3-tävlande och Hannes Nilsson, som redan bytt till Rotax Junior (denna klass fick bara åtta anmälningar så den ställdes in). Under den blöta tidskörningen gick en förares transponder sönder. När tävlingsledningen upptäckte detta, byttes transpondern varpå föraren fick en ny chans. Kruxet var bara att under tiden detta pågick så torkade banan upp, varför föraren satte på slicks och utklassade de övriga med flera sekunder. Nu blev det naturligtvis ett ramaskri bland konkurrenterna, så då beslöts det att samtliga skulle få göra om tidskörningen. På torrt underlag noterade hemmasonen Joel (lillebror till Jimmy) Eriksson bäst tid med 40,751 följd av Lina von Schedvins 41,104. Otto Tjäder, som ofta brukar finnas med i täten lyckades mindre bra. Han var hela 1,8 sekunder långsammare än Joel och det räckte nu bara till 13:e plats.

Kvalen gick också på torr bana. De blev tämligen odramatiska. Joel vann allihop och Lina var tvåa hela vägen. Finske gästen Joonas Lappalainen slutade som kvaltrea efter serien trea, fyra och fyra. Emma Andersson blev kvalfyra sedan hon inlett med en sjundeplats och blivit trea i de båda andra kvalen, medan Tjäder avancerade till en slutlig femteplats efter att ha blivit åtta, femma och femma i heaten.

Precis som i flera av de andra klasserna blev det total omsvängning, när finalerna kördes på blött underlag. Redan i förfinalens andra kurva tappade Joel Eriksson bokstavligen greppet om händelserna. Han kanade långt ut och föll snabbt ner till sjätte plats. Lina von Schedvin tog istället hand om tätpinnen, hårt uppvaktad av Lappalainen och Tjäder. Finnen körde snart förbi och vann med 1,8 sekunder till Lina. Otto fick en bestraffning på sex sekunder för något ”illdåd” (det var ovanligt gott om bestraffningar denna helg), men han hade så god marginal till de övriga att han ändå kunde behålla sin tredjeplats. Joel samlade ihop sig och avancerade så småningom till fjärdeplatsen före Ted Svendsen-Ernholm och Anton Kristiansson.

Till finalen hade regnet slutat för en stund, men Lappalainen lyckades ändå inte behålla ledningen, då både Lina och Otto smet förbi redan i andra kurvan. Trion utkämpade sedan en hård duell i några varv tills Otto lyckades smita förbi Lina. Lappalainen hade dock oturen att få punktering på vänster bakhjul. Han stred som en furie under några varv men insåg till slut det lönlösa och gav upp. Kristiansson låg så långt på fjärde plats, sedan Svendsen-Ernholm snurrat, men snart kom Emma Andersson (efter ett litet ras i förfinalen) sättande och tog över tredjeplatsen. Glädjen varade dock inte länge, för nu hade även Joel Eriksson kommit igång. Men det var först mot slutet av loppet som han satte snabba varvtider, så avståndet fram till Otto och Lina växte hela tiden. Duon skildes åt av 1,7 sekunder, men sedan var det ett hopp på ytterligare 14 till Joel. Emma bärgade en välförtjänt fjärdeplats, mindre än 0,3 sekunder efter Joel. Däremot sackade Kristiansson till en slutlig sjundeplats.

Brandon regerade i Mini

Brandon Nilsson har under hela året i SKCC fått stå i skuggan av Rasmus Ericsson. Nu hade han sin chans att ge igen och det gjorde Brandon redan på tidskörningen. Men det var stenhårt. Han åkte varvet på 50,644 sekunder, medan Rasmus behövde 50,651 (alltså sju tusendelar av en sekund). Höstens man Filip Janshagen (innan 30 augusti hade jag aldrig hört namnet) var trea på 50,897.

Brandon tog hem första heatet före Rasmus och med Benjamin Törnqvist-Persson på tredje plats. Linus Borka och Joel Nordahl följde. I det andra kvalet fick Brandon stå över och då kunde Rasmus gå fram och vinna före Michelle Hall och Jonatan Magnusson. I det tredje racet fick Rasmus istället stå över, men då fick Brandon det ännu svettigare, då han blev attackerad av en hel trio förare. Brandon ledde fram till hårnålskurvan vid depåinfarten på sista varvet. Där lyckades Linus Borka klämma sig förbi och det orsakade Brandons kart att gå ner i varv varpå även Janshagen (som varit i ledning tidigare) och Magnusson kunde gasa förbi.

Det fjärde kvalheatet, där alla 25 förare fick vara med, kördes under den blöta söndagsmorgonen. I kraft av att ha vunnit tidskörningen fick Brandon nu starta master och den positionen släppte han aldrig. Janshagen, som ju gillar regn, hakade på till att börja med, men han kunde inte hindra Rasmus från att sno åt sig andraplatsen och sedan Filips motor sackat en smula, kunde även Jonatan glida förbi innan kvalet var över. Linus Borka låg i inledningen på sjunde plats men rasade sedan ännu längre ner och slutade på 13:e plats. Värre var det för Törnqvist-Persson och Hall, som båda bröt.

Till förfinalen ställde man således upp med Brandon och Rasmus i första ledet och med Jonatan och Joel i andra ledet. Linus startade från tredje raden tillsammans med Eric Rådh.

Precis som i sista kvalomgången kunde ingen röra Brandon på blött underlag. Han skuggades dock hela vägen av Rasmus, som tappade några meter till Brandon, då han blev sinkad vid en varvning. Jonatan var länge trea, men Filip tog nu lite revansch i det att han körde om och körde ifrån Jonatan ganska rejält. Michelle Hall blev ännu en gång stående efter en snurrning, men Benjamin T-P körde upp sig till åttonde plats. För Borka slutade det dock åter med 13:e plats.

Den avgörande finalen över 20 varv ändrade inte så mycket. Brandon ledde för tredje gången denna blöta och gråkalla söndag från start till mål. Det blev dock ingen enkel resa, för Rasmus Ericsson och Filip Janshagen hängde som iglar i baken på honom. Detta sedan Rasmus tappat ner till fjärde plats i inledningen. Men han körde snart om både Jonatan och Filip, vilket gav honom andraplatsen. Janshagen slutade därmed trea och en avkopplad Magnusson fyra.  Joel Nordahl hängde bra med i Jonatans tempo så han bärgade en säker femteplats före Anton Menander. Michelle Hall höll sig kvar på banan när det verkligen gällde och körde hem sjundeplatsen med Benjamin T-P tätt efter på åttonde. Borka hade än en gång bekymmer med underlaget och fick nöja sig med att slippa bli varvad. Han blev näst sist av de tolv som tog målflaggan.

Kevins show i Micro

År 2009 har blivit Kevin Hansens definitiva genombrott i Micro. Han har vunnit nästan allt som går att vinna inklusive SKCC och den prestigefyllda Juniorfestivalen i Jönköping. Göteborgs GP stod han över pga pappa Kenneths rallycrossövningar.

Vid den blöta tidskörningen på lördagsförmiddagen rattade Kevin runt på 53,440 sekunder, nästan exakt tio sekunder sämre än banrekordet på torr bana. Magda Andersson var tvåa, endast 0,190 efter. Trea totalt men etta i sin grupp blev Moa Dahlman. Totalt innehöll klassen inte fler än 21 deltagare, men det krävdes hela sex (!) kvalomgångar för att alla skulle få köra tre gånger. Kevin vann sina tre starter utan att blinka. De tre övriga heaten gick till Moa Dahlman, William Nilsson (Tomelilla) och Magda Andersson. Magda hade emellertid haft osmaken att bli avpetad i sitt andra heat.

Hur som helst fick Moa göra Kevin sällskap i förfinalens första startled. Det andra innehöll  Göteborgs Stora Prisvinnaren Philip Hall och Magda Andersson, som förutom sin seger i ett kval även hade en andraplats att falla tillbaka på. William Nilsson och Rasmus Råström samsades i det tredje ledet.

Kevin var inte mycket att göra åt. Han vann som han ville med 6,5 sekunder. Men det var inte Philip som blev tvåa. Han fick smaka på ”girlpower”, då både Moa och Magda körde om honom. Då både Nilsson och Råström bröt, kunde Jonas Liedholm sno åt sig femteplatsen, men han var långt, långt efter Hall, men lika långt före sexan Jakob Magnusson.

Det blev väldigt lite ändringar i resultaten från den sista finalen. Kevin vann åter med 5,9 sekunder. Bakom var det dock en het batalj mellan Philip, Moa och Magda. Det var Magda som låg tvåa i inledningen men sedan kom först Moa och sedan Philip sättande och Magda lyckades inte hindra någon av dem. Philip tog över andraplatsen ett tag, men Moa Dahlman från Järfälla gav aldrig upp. Och till slut lyckades hon återta andraplatsen, så Philip fick vara nöjd med att han åtminstone orkade slå en av tjejerna. Liedholm tog en ny femteplats och Lucas Rosenbäck slutade sexa. Nilsson och Råström bröt även denna final.

Småkillarna bäst i hyrkartrace

På lördagskvällen i strålkastarbelysning kördes två hyrkartrace. I det första möttes de främsta från Micro, Mini och Junior 60. Plus John Friberg! Vikter skulle skapa rättvisa. Hur det var med den saken vet jag inte, men John såg ovanligt fåraktig ut när han kom i mål som femma med bara tjejerna Lina von Schedvin och Magda Andersson bakom sig. Suverän etta på den torra banan var Joel Eriksson före Brandon Nilsson, Kevin Hansen och Rasmus Ericsson.

Tidsmässigt var Brandon snabbast med 45,001 sekunder. Kevin körde på 45,081, Rasmus på 45,175 och segraren Joels bästa tid låg på 45,210. John rattade som bäst runt på 45,707.

I det andra heatet kunde ingen röra Morgan Törnqvist, men hans bästa varvtid låg på 45,260, vilket ju bara var kvällens femte bästa. Sedan följde Jimmy Eriksson, Freddie Carlsson, Kjell-Ove Andersson, Andreas Forss och Dennis Strandberg, medan Martin Victorsson bröt.

Med tanke på att det sällan råder sommarvärme i oktober, så skulle åtminstone jag till nästa år önska ett mer koncentrerat kvalande. Sex heat med bara 21 förare låter ju absurt, eller hur?