SKCC i Klippan

Klippan När NEZ-tävlingen i Uddevalla, den andra SM-tävlingen i Linköping, SKCC-tävlingen i Borås ställdes in och Golden Summer i Kristianstad flyttade från juli till 16 augusti, så blev det ett långt sommaruppehåll för kartåkarna i Sverige med undantag för norrlänningarna som passade på med några race i bl a Gävle och Lycksele.
Golden Summer innehöll visserligen Cambio Cup för KZ 2, men i övrigt var det ett ganska klent intresse för denna tävling. Kanske berodde det på att den sjätte rundan i SKCC i Klippan stod för dörren veckan därpå. Nu var intresset så stort att man till och med kunde köra Rotax Junior, något som annars mest förekommit i MKR-serien.

Rotax Max i Klippan blev ganska kul med många av elitåkarna på plats, bland annat Viktor Öberg, som nog helst hade velat köra i KZ 2, men pappa Peder tyckte att Viktor skulle träna med att köra kart med frambromsar och utan växelspak, eftersom det blir deltagande i World Cup för KF 2 lite senare i september.

Rotax Max
Pierre Runic var något överraskande tidsetta före Jönköpings Fredrik Andersson, Viktor Öberg, Amelie Qvick, Felix Fröjd och Robin Jonsson. Fröjds Maddox-kart var precis ihopskruvad med gissade inställningar, så inledningen kunde ha gått bättre.

Öberg och Fröjd slängde sig snabbt fram i täten i första heatet, men medan Viktor behöll täten till mål, föll Felix ner till fjärde för att till sist ta sig in som trea bakom Andersson.

Andra heatet blev nästan ett rent dacapo med Viktor först hela vägen, medan Felix och Fredrik kivades om andraplatsen tills Runic blandade sig i leken. Det slöt med en andraplats för Fröjd före Runic och Andersson.

I SKCC kör man ju i år tre heat (trots tidskörning) varvid det sämsta resultatet får räknas bort. Om det var uppgjort eller inte, men Felix Fröjd kunde ta ledningen i första kurvan från ytterspår! Öberg fick kämpa en stund med Runic men tog till slut andraplatsen före Runic och Qvick, medan Fredrik Andersson föll tillbaka till sjätteplatsen. Viktor Öberg hade egentligen inte behövt köra sista kvalet, men blev förmodligen övertalad.

I finalen var det aldrig något snack om saken. Öberg från pole vann som han ville, medan Fröjd och Andersson hade en ny kämpamatch om andraplatsen. Förmodligen hade pappa Fröjd nu hittat rätt med inställningarna, för Felix grejade silvret.

Amelie Qvick körde också strålande och knep fjärdeplatsen före Pierre Runic och Robin Jonsson.

Rotax Junior
I Rotax Junior ställde nio förare upp varav en ryss. Johannes Johansson orkade inte vara med hela vägen och när mastertrean Erik Stillman och masterfyran Eimantas Siaurys krockade i första kurvan, blev det plötsligt bara sex kartar kvar i finalen. Emil Bäck från Jönköping vann tidskörning och de två första kvalen men bröt det tredje. Wäxjös Oscar Andersson var trea, tvåa och etta i kvalen samt nöp starten i finalen, innan Bäck fann sig till rätta och tog över ledningen för gott. Ludwig Åkestrand var trea en stund men fick till slut ge sig för Bohus-föraren Jimmy Andreasson.

Junior 60
Robin Hansson förstörde som vanligt all spänning i Junior 60, där han vann allt. Lina von Schedvin fick då kämpa desto mer för sin andraplats, eftersom hon alltid föll bakåt i starten. Det gjorde hon dessutom när hon startade trea och trodde att hon skulle hänga på Robin från start. Lina bet dock ihop och blev slutligen finaltvåa före Malmö-paret Oscar Carlzon och Anton Kristiansson. Hannes Nilsson från Wäxjö brukar vilja ha ett ord med i laget, men under sommaruppehållet cyklade han omkull och bröt ena armen, så han kanske inte kan tävla förrän eventuellt vid SKCC-tävlingen i Helsingborg.

Sport 2000
I Sport 2000 torskade Kjell-Ove Andersson för en tjuvstart i ett av heaten, men det stoppade honom inte från att vinna finalen, där han startade från tredje rutan. Argaste rivalen Martin Victorsson hade en del problem under dagen, men de verkade vara lösta till finalen där Martin startade från andra rutan. I sina försök att ta sig fram fick han en knuff och hamnade i gräset, så fjärde plats efter en ny uppåkning var vad han fick nöja sig med.

Johan Strömberg blev kvaletta men fick i problem i finalen, där bakfångaren efter några rundor mest såg ut som en slokmustasch. Johan fick inte överraskande teknisk svartflagg när han höll tredjeplatsen.

Någon enstaka gång dyker det upp någon duktig dansk i klassen och i Klippan återfanns Kasper Gudmandsen. Han smög sig fram genom fältet nästan utan att märkas och flaggades av som tvåa med Rickard Österberg en god trea.

KZ 2
I KZ 2 återfanns nykorade svenske mästaren Filip Gudmundsson. Han vann tidskörningen men gjorde en dålig start i första heatet, samtidigt som Andreas Forss flög fram (tjuvstart sades det från sekretariatet) och Peter Asp i sin (från Danmark) nyinköpta Energy försökte smita förbi. Det slutade med en vådlig krock i första kurvan, där Andreas rullade runt flera varv uppe i grässlänten på banans utsida. Både Andreas och Filips kartar fick mycket stryk, dessutom fick Andreas ont i nacken och åkte själv till lasarettet i Helsingborg efter tävlingens slut men inte förrän han kört resten av tävlingen. Han bröt dock det andra heatet med lös styrning, körde upp sig till femma i det tredje samt bröt finalen efter att ha fått tio sekunders tillägg för tjuvstart.

Den första heatsegern gick därmed till Douglas Lundberg före dennis Strandberg. I det andra racet ledde Lundberg från start till mål, medan Filip Gudmundsson körde om ett tiotal kartar och slutade tvåa. Strandberg blev nu trea med Peter Asp i släptåg.

Det visade sig att Lundbergs vattenpump hade gjort sitt, så han stod över tredje omgången, där Gudmundsson nu fick härja fritt före Asp, Mikael Eklund och Strandberg.

I finalen var alla 13 med igen. Vad Gudmundsson beträffar, så stack han direkt och vann stort. Mastern Lundberg kom iväg som tvåa men passerades omgående av Asp, som för övrigt var mycket nöjd med karten och nog inte byter märke i brådrasket. Han har ju mest kört CRG och BRM tidigare.

Lundbergs motor höll ihop till tredjeplatsen före Eklund och Strandberg.

Yamaha
Segervane Morgan Törnqvist i Yamaha hade en av sina kämpigare helger. Han var visserligen inte sämre än fyra på tidskörningen, men med bara en grupp blev det trångt i första kvalet, så Morgan föll till tionde plats och orkade bara avancera till åttonde i mål. I andra heatet föll han till nionde i början men jagade upp till femte, varpå det gick lite bättre i tredje omgången, där han vann. Men Jesper Magnusson med två raka heatsegrar gjorde väl dock inte alltför hårt motstånd, då hans masterposition i finalen ändå var säkrad.

I finalen försökte Törnqvist haka på Magnusson igen, men förgäves. Medan Jesper verkade öka och gå loss, fick Morgan istället kämpa för att inte Pontus Koskelainen skulle lura hom på andraplatsen. Det blev emellertid inga omkörningar utan ställningen stod sig med Fredrik Wiborg en avkopplad trea. Ronja Mehtonen från Lidköping gjorde ett bra åk och låg sexa tills det blev något fel på karten så att hon tvingades bryta.

Micro
Helgens absolut bästa race var Micro och Mini med ideliga skiften i de båda finalerna. I Micro toppade Kevin Hansen både tidskörning och alla tre kvalen i sin grupp. Trots bara femte tid kunde Magda Andersson gå fram och vinna första heatet i den andra gruppen. I nästa åk fick hon ge sig för Philip Hall och i det tredje krockade hon och blev stående, sedan hon rasat till fjärde i starten. Philip Hall blev istället gruppetta efter att ha blivit tvåa, etta och tvåa i kvalen.

Hansen tog programenligt ledningen i finalen med Magda god två, men Philip blandade sig nu med i spelet och efter en stund fick de även sällskap av Anton Eliasson. Alla inblandade bet på naglarna, för positionerna växlade hela tiden. Det var länge sedan jag såg en så dråplig final. Alla utom Anton ledde vid olika tillfällen, men först över mållinjen kom Philip följd av Magda, Anton och storfavoriten Kevin först på fjärde plats. Magda och Anton satte för övrigt de snabbaste varvtiderna. Långt efter på femte plats kom Jönköpings Pierre Karlsson.

Mini
Rasmus Ericsson, Brandon Nilsson, Linus Borka och Joel Nordahl toppade tidskörningen i Mini, som bara behövde en grupp. Rasmus fortsatte sin suveränitet med att vinna alla tre kvalen. Linus och Joel följde honom i första åket, och samma killar fast i omvänd ordning hängde på i andra rundan. Brandon Nilsson krockade med Jonatan Magnusson i första åket, varvid de blev stående. I det andra avancerade Brandon upp till nionde plats och i sista försöket tog han sig ända fram till tredje plats bakom Linus. Joel var nu femma bakom Lucas Borka.

Rasmus Ericsson ledde länge i finalen, men konkurrenterna körde ifatt honom och vem skulle bli först att snuva honom på ledningen om inte Brandon. Kort därefter kom Benjamin Törnqvist-Persson ångade och tog täten , innan både Rasmus och Brandon än en gång låg i ledning. Hur skulle detta sluta. Jo, på allra sista varvet tog lille Benjamin över ledarskapet och kunde därmed kvittera ut sitt livs finaste seger (han vann även i Gävle i månadsskifte juli-augusti). Rasmus tog silverplatsen, Brandon bronspengen, medan Linus Borka slutade fyra följd av Joel Nordahl och Lucas Borka.