Joel Johansson – fabriksförare

Haninge Örebroaren Joel Johansson, 20 år, kan se tillbaka på ett mycket framgångsrikt år inom den internationella kartingen. Han har ingått i italienska Energys fabriksteam och tävlat i såväl EM, som VM och WSK-serien. Och det alltid i KF 2, klassen som för några år sedan avlöste den nedlagda ICA-klassen. Vid ett fåtal tävlingar på hemmaplan har Joel dock tävlat i växellådsklassen KZ 2.

Hur började då det hela? Pappa Åke Johansson berättar: - När Joel var elva år kom han själv och bad om att få tävla, så det var inte jag som ville att han skulle köra. Jag köpte en Micro av märket Birel och med den tävlade Joel i två år. Första året i MKR-serien blev inte så framgångsrikt, men redan under det andra året, 2003, började pallplatserna trilla in. Joel blev tvåa i både Juniorfestivalen (i Jönköping) och i Göteborgs Stora Pris.

F-Mini
Året därpå var det dags att kliva upp i Miniklassen. En ny Haase inhandlades och även nu dröjde det ett år innan de stora framgångarna kom. Eftersom Sydsvenskan körde Mini på lördagarna och MKR på söndagarna, beslöt familjen Johansson sig för att tävla om båda mästerskapen.



Utöver en mängd andra race blev det då sammanlagt 36 tävlingar på ett år, skulle tro att endast Johanssons kompisar Michael Andersson med pappa Anders Söderberg kan konkurrera om denna siffra. Hur som helst blev det 15-16 A-finalvinster. Dessutom tog Joel hem totalsegern i Sydsvenskan samt blev trea i MKR. Den numera nedlagda Kvällsserien i Södertälje tog Joel också hem, så det var med tillförsikt som man bytte klass till Yamaha år 2006. Nu var Joel så varm i kläderna att han direkt placerade sig på tredje plats totalt i Sydsvenskan. Samma år fick Johanssons kontakt med Forsman Racing, vilket resulterade i några race i ICA-klassen med en Birel. Det gav också bra resultat, eller vad sägs om en silvermedalj i NM efter Kalmars Jimmy Lindberg!

2007
Framgångarna fortsatte och 2007 vann Joel bland annat Viking Trophy. Dessutom blev det en mjukstart i WSK-serien med ett enda race, där det regnade hela tiden och inte blev någon större succé.

2008
År 2008 avlöstes ICA av KF 2 och Joel följde med. Med en Maranello tog han åter hem Viking Trophy, som nu kördes i Finland. Här hemma kördes det inte så många KF 2-lopp utöver SM, så Joel skaffade sig istället en Rotax och var med redan i årspremiären i Klippan, där det blev seger direkt.

KZ2 med Energy
Sedan började han titta åt KZ 2-hållet och hoppade med i Energyteamet. Efter att helt ha stått över SM 2007, körde Joel SM 2008 i KZ 2 trots att man fortfarande körde SM för KF 2. SM-säsongen innehöll två tävlingar med tre finalerna i varje tävling. Starten i Jönköping gick inte så bra. Det blev bara 10 poäng av 40 möjliga. Sedan gick det lite bättre med 25 i andra och 24 i tredje finalen. SM avslutades i Helsingborg och här gick det lite bättre. Dagen inleddes med andraplats efter omöjlige Mattias Ekman. Sedan blev det fjärde plats i andra finalen och femte i årets sista final. Det gav honom en slutlig femteplats, förargligt nog fem poäng efter sin örebrokompis Anton Leek, som slutade fyra. I vårens prestigefulla Tom Trana Trophy i Göteborg blev det emellertid seger.

Utomlands var det EM, VM och WSK-serien som gällde. Till den delen slutade Joel skolan efter vårterminen och började jobba i pappa Åkes firma, vilket gav honom större frihet att tävla utomlands. Under juli månad kördes det EM-kval för KF 2 i Göteborg och här blev det full pott för Joel och hans Energy. Stärkt av segern körde Joel sedan EM-finalen, där han slutade på 12:e plats. I det senare VM:et gick det snäppet bättre – 11:e plats.

WSK-serien innehöll fem lopp, varav Joel ställde upp i tre. Bäst gick det faktiskt i det första racet i italienska Lonato, där han plockade 17 poäng i två finaler. Sedan blev det sju i Mariembourg och ytterligare nio i Zuera. Med de totala 33 poängen slutade Joel som bäste svensk på 10:e plats. Svenske mästaren Timmy Hansen körde de fyra första loppen, samlade 18 poäng och slutade på 18:e plats. Jesper Wernersson stod också över Zuera, tog 14 poäng och slutade på 25:e plats.

Under det gångna året har Joel ingått i Energys fabriksteam och fått egen mekaniker så att pappa Åke kunnat stanna hemma. Joel har vid samtliga tävlingar flugit ner till fabriken i Italien och därifrån följt med teamet till de olika tävlingarna. WSK-serien hade nu vuxit till sig med hela sju race. Premiären i italienska La Conca gick inte så lysande. Det blev bara 11 poäng på två finaler. Nästa race i samma land blev största floppen hittills. Inte ett enda poäng med hem. I franska Castel blev det fem pinnar, samtidigt som märkeskompisen Måns Grenhagen tog maximala 65 poäng. I Genk tog de båda svenskarna lika många poäng, 19, men fick båda stryk av Jesper Rossler, som samlade på sig 35.

Sedan svängde det för Johansson. Den femte tävlingen kördes i franska Salbris. Här blev det full pott, seger i båda finalerna och 65 friska poäng. I spanska Zuera blev det seger i den första finalen och 20 nya poäng, men i den andra gick det inte fullt så bra, 10 poäng. Totalt hade Joel nu samlat ihop 130 poäng och klättrat upp till andra plats i serien. Etta och klar vinnare redan efter sjätte deltävlingen var engelsmannen Ben Cooper. Ben hade visserligen bara två finalvinster mot Joels tre, men hade i gengäld inga riktiga floppar. Men italienska Lonato återstod i månadsskifte oktober-november. Det började skapligt med 13:e tid på tidskörningen. I kvalen körde Joel tre gånger upp sig till fjärde plats, men i ett heat blev det bara 12:e plats och med det slutade han som kvalnia. Nu trädde oturen in och bara två varv in i första finalen small det sedan karten omedelbart framför fått motorhaveri. Joel hann aldrig väja, utan det blev en krasch och 29:e plats, varifrån han alltså fick starta det sista loppet. Här lyckades Joel kämpa sig upp till 15:e plats och ta den sista poängen. Så finalomgången gav bara en poäng och därmed blev Joel passerad av ytterligare en engelsman, Chris Lock, men en total tredjeplats i WSK-serien är inte fy skam. Grenhagen som körde sex race slutade på sjätte plats, medan Rossler efter fyra körda race hamnade på en slutlig 14:e plats. 90 förare har kört minst en tävling, men bara 48 av dem har lyckats ta en poäng eller mer.

Las Vegas
KF 2-säsongen avslutades sedan med ett race i USA, noga räknat i Las Vegas. Det gick bra från start, så Joel stannade klockan på fjärde tid bland de 34 förarna i klassen. Han fick därmed starta som fyra i alla kvalen. Han blev direkt utträngd i första heatet, så där fick han nöja sig med sjätte plats. Nästa heat gick betydligt bättre. Joel lyckades tränga sig in direkt utan att tappa någon position och styrde så småningom in som tvåa. Sista kvalet startade ånyo lite olyckligt, men han körde upp sig till femte plats i mål. Totalt blev Joel trea inför den enda och avgörande finalen. Kvaletta blev Joels teamkompis, dansken Nikolaj Möller-Madsen.

Joel har själv beskrivit finalen som en ren gissning, vad beträffade lufttrycket. Teamet ville så gärna ha segern att det valde olika tryck för kartarna. Det visade sig att Nikolajs däck blev de bästa, så han fick tillfälle att leda från start till mål. Joel låg inledningsvis tvåa, men när väggreppet började försämras kom flera konkurrenter ifatt. Han lyckades dock stänga tillräckligt länge för att Nikolaj skulle få en bra lucka och kunna säkra segern. Joel blev till slut femma.

På hemmaplan har det inte blivit många race trots att han dykt upp som åskådare eller mekaniker vid ett flertal tillfällen. SM kördes i bara en tävling, men som tidigare med tre finaler. Racet gick i hett Malmö i början av juli. Det är sällsynt att en KZ 2-motor går sönder men det var precis vad som hände Joel efter det att han hade vunnit tidskörningen. Så efter kvalen hade Joel inte gått vidare utan blev hänvisad till B-final. Här vann han naturligtvis lätt när karten fungerade perfekt. Därmed var Joel klar för final.

I den första finalen körde han till sig 30 poäng av 40 möjliga, men sedan blev det bekymmer med ett trasigt växellådsfäste och bara 11 poäng i den andra korta finalen. I den långa avslutande finalen höll bitarna dock ihop, så Joel fick möjlighet att bjuda publiken på lite show i det att han flög förbi konkurrenter i parti och minut. Över mållinjen var bara dansken Fasberg före, men denne körde ju utom SM, så det var Joel som tog de 40 åtråvärda poängen och hoppade upp till en slutlig åttondeplats. Men återigen var han bara näst bäste örebroare, då Anton Leek tog hem silvret. Guldet gick till Filip Gudmundsson, som körde smart och undgick problem. Filip till och med vinkade förbi Joel i sista finalen, så säkert var hans SM-guld. Bronset gick för övrigt till sporadiskt tävlande Philip Forsman.

Vad händer 2010
Joel har för avsikt att fortsätta inom karting även under 2010. Frågan är bara med vilket team. Han har nämligen blivit ett eftertraktat byte och har alltså möjlighet att välja stall. Förhoppningsvis kan han då även tjäna en hacka, det är ju få svenskar förunnat nu för tiden.